friggolitenpk.blogg.se

Jag åkte aldrig till några varma källor eftersom jag trodde det började 13:45 men det var 12:45 och turen hade gått... Jag vill påstå att det var receptionisten på turistbyråns fel, men jag är inte hundra...

Jag fick istället vara med på "Tre vattenfall", en vandring på 3h. Det var faktiskt bra. Jag, en amerikan och en Costa rican och en guide.

Efteråt visade amerikanen mig billiga, lokala matställen, super! Hon var helvegetarian så jag vet inte vad hon fick in för tråkig mat men jag åt friterad tonfisk. Nu kommer jag aldrig mer kunna äta tonfisk ur burk :P

På kvällen var det stort firande av Independence Day med parader, som tjuvstartat redan natten innan utanför mitt fönster (lät det som) och som slutade vid midnatt. Tydligen så firas detta så här stort bara på tre ställen i Panama, varav etr av de är i Boquete! Det var väldigt proppat med folk överallt, matstånd som sålde lika grejer (tur för en velig som mig), olika instrument, danser, drillare. Jag ville aldrig gå hem, men det var lite för mycket trummor för min smak så jag gick hem vid halv sju efter att ha ätit en utsökt Toblerone/brownie-glass!

Jag bokade även canopy och forsränning som lyckat nog var söndag och måndag, de dagarna jag tänkt mig. Men en av receptionisterna visste om historien om min rygg så hon ringde folk och öcsrsatte på google translate och avrådde mig. Så jag fick stryka mitt namn då aktiviteterna skulle vara väldigt fysiskt krävande för ryggen, och med ganska okontrollerade rörelser. Nu känner jag mig 99% bra, men man vet ju aldrig. Jag vill inte bli sämre, och jag vet ju inte om det var ryggskott eller något annat.

Jag funderade snabbt på att resa vidare, att hinna se något annat innan jag åker tillbaka till San José och Stockholm. Men det gör jag inte, hinner se något nytt alltså, och jag orkar inte åka buss hit och dit och vara orolig över om nästa hostel har rena lakan ;). 

Jag hittade istället yoga för följande tre dagar i Boquete, så att jag kan vara lite aktiv ändå. Men när jag gick dit imorse så fanns inte yogastudion där? Jag har kännt mig väldigt lat och väldigt trött sen igår så jag ville helst hem till balkongen, men tvingade mig att vara ute och gå istället för yogan (dock kollade jag mest på klockan ;) ). Jag lyckades ladda ner tv4play-appen så efter ett par timmar gick jag hem och kollade Modus och Idol. 

När jag blev hungrig gick jag ut igen och då var det galej i stan! Folk bar cowboyhattar och hade ställt upp vid sidorna för att vänta på något. Då och då kom några ryttare förbi på hästar... Jag förstod aldrig vad de firade riktigt, tyvärr.

Eftersom det inte blev yoga heller så ändrade jag planerna lite igen och har bestämt mig i nuläget för att åka till San José--> Alajuela en dag tidigare så att jag med säkerhet anländer flygplatsen i tid. Det är ändå 9h buss härifrån, men de tar alltid (!) längre tid och det känns säkrare att vara i närområdet än i ett annat land dagen innan flyget går!

Resan Bocas del Toro- Boquete skulle ta ca 5,5h, men det tar ju alltid lite längre tid med bussarna, och väntan. Men det här tog 7-8h!

Fösta väntan var frukost (varje dag!). Usel service på hostelets restaurang så jag hann inte åka kl. 08 som jag tänkt. När jag skulle checka ut märkte jag att min mobil var borta. Den hade antagligen ramlat ner i skåpet under mig som förstås var låst. Nu var rummet fullt och de flesta hade festat kvällen innan. Jag hade ingen lust att väcka alla 12, så jag lät personalen lösa problemet :P Mobilen låg i skåpet. Mitt skåp... Närå ;) det låg som tur var i skåpet under, så vi väckte de inte i onödan.

Båten gick smidigt till fastlandet, alltid kul att åka båt, särskilt nu när vågorna var stora. 

  De verkar bara ha minibussar här i Panama, och de går när de är fulla, eller överfulla. Om en buss åker mer än 4h så stannar den för mat-och kisspaus, så jag hade inte med mig matsäck, som jag brukar ha, och drack lugnt te, vatten och mjölk till frukost. Första bussen väntade så länge att jag hann bli kissnödig, men den åkte bara i 2h, sen var det demostrationer på en bro så vi tog oss inte över utan fick gå. Sen en taxi tills vi kom till ett träd som lagt sig över vägen. Då fick vi promenera en bit igen. Sen dags för nästa buss. I det läget var jag glad att ryggen inte gjorde så ont eftersom jag var så extremt kissnödig. Då hade det gått 7h utan mat och toa. Det är ingen drömsits ;). Äntligen framme vid Davids bussterminal, kisspaus, och slutligen nästa buss (stor buss!) till Boquete.

Det var i alla fall roligare vägar än de vi åkte på i Costa Rica. Vi såg många vattenfall längs vägen, och några stora stenblock som rasat från stupet på sidorna :O Och bussen fick lov att stanna till för något som såg ut som en död hund, och hon bredvid mig sa: "oh!". Det såg väldigt konstigt ut. Tillslut såg jag att det var en sengångare som tog sig över vägen :D

När jag kom fram vid 17 var det inte mörkt (det är därför jag vill åka tidigt för att komma fram innan mörkret)! Jag tog ett guesthouse ur Lonely Planet, 25$. Lite dyrare än vad vi brukar bo, men det var mysigt, jag fick ett eget rum vilket var längesen, egen balkong, en tysk som äger det, väldigt mysiga stugor på gården, lugnt men ändå bara 5 minuter till centralgatan. De har en pitbull som kan bitas, det är väl det negativa :O De hade först bara rum för en natt och det var fullbokat eller ganska så dyrt på andra ställen förutom ett billigt dorm. Jag borde spara pengar, men det är så mycket värt att få handduk, tillräckligt med plats för att packa upp, balkong :)

Boquete var större än jag trodde! Många restauramger, barer, affärer, fordon, människor. Det ligger på höjden så jag har faktiskt långtröja på. Det är känt för citrusfrukter, Panamas enda vulkan och kaffe. Jag åkte hit för att vandra vid vulkanen, vattenrafting, varma källor och ziplineing. I stort sett det jag hade tänkt göra om jag stannat kvar i Costa Rica. Bara det att ryggen gör ont och även om det är mycket bättre så känns det inte bra att utsätta den för hinderbana eller långhike :/

Jag har varit ute och kollat i affärer, försökt boka hot springs som jag tillslut hittade, som sagt: svårare och dyrare när man är ensam. I efterhand kom jag på att en massage skulle varit billigare, men äh, det har jag redan fått ;).

Jag var i ganska stort behov av att ta ut pengar, och hur tror ni jag kände mig när mitt norska kort (som var det enda kortet som jag kunde ta ut pengar med första dagen i Costa Rica) "has expired"..? Men nu fungerade det nya svenska kortet! Jag blev lite skakig i några minuter där :P

Resan Bocas del Toro- Boquete skulle ta ca 5,5h, men det tar ju alltid lite längre tid med bussarna, och väntan. Men det här tog 7-8h!

Fösta väntan var frukost (varje dag!). Usel service på hostelets restaurang så jag hann inte åka kl. 08 som jag tänkt. När jag skulle checka ut märkte jag att min mobil var borta. Den hade antagligen ramlat ner i skåpet under mig som förstås var låst. Nu var rummet fullt och de flesta hade festat kvällen innan. Jag hade ingen lust att väcka alla 12, så jag lät personalen lösa problemet :P Mobilen låg i skåpet. Mitt skåp... Närå ;) det låg som tur var i skåpet under, så vi väckte de inte i onödan.

Båten gick smidigt till fastlandet, alltid kul att åka båt, särskilt nu när vågorna var stora. 

  De verkar bara ha minibussar här i Panama, och de går när de är fulla, eller överfulla. Om en buss åker mer än 4h så stannar den för mat-och kisspaus, så jag hade inte med mig matsäck, som jag brukar ha, och drack lugnt te, vatten och mjölk till frukost. Första bussen väntade så länge att jag hann bli kissnödig, men den åkte bara i 2h, sen var det demostrationer på en bro så vi tog oss inte över utan fick gå. Sen en taxi tills vi kom till ett träd som lagt sig över vägen. Då fick vi promenera en bit igen. Sen dags för nästa buss. I det läget var jag glad att ryggen inte gjorde så ont eftersom jag var så extremt kissnödig. Då hade det gått 7h utan mat och toa. Det är ingen drömsits ;). Äntligen framme vid Davids bussterminal, kisspaus, och slutligen nästa buss (stor buss!) till Boquete.

Det var i alla fall roligare vägar än de vi åkte på i Costa Rica. Vi såg många vattenfall längs vägen, och några stora stenblock som rasat från stupet på sidorna :O Och bussen fick lov att stanna till för något som såg ut som en död hund, och hon bredvid mig sa: "oh!". Det såg väldigt konstigt ut. Tillslut såg jag att det var en sengångare som tog sig över vägen :D

När jag kom fram vid 17 var det inte mörkt (det är därför jag vill åka tidigt för att komma fram innan mörkret)! Jag tog ett guesthouse ur Lonely Planet, 25$. Lite dyrare än vad vi brukar bo, men det var mysigt, jag fick ett eget rum vilket var längesen, egen balkong, en tysk som äger det, väldigt mysiga stugor på gården, lugnt men ändå bara 5 minuter till centralgatan. De har en pitbull som kan bitas, det är väl det negativa :O De hade först bara rum för en natt och det var fullbokat eller ganska så dyrt på andra ställen förutom ett billigt dorm. Jag borde spara pengar, men det är så mycket värt att få handduk, tillräckligt med plats för att packa upp, balkong :)

Boquete var större än jag trodde! Många restauramger, barer, affärer, fordon, människor. Det ligger på höjden så jag har faktiskt långtröja på. Det är känt för citrusfrukter, Panamas enda vulkan och kaffe. Jag åkte hit för att vandra vid vulkanen, vattenrafting, varma källor och ziplineing. I stort sett det jag hade tänkt göra om jag stannat kvar i Costa Rica. Bara det att ryggen gör ont och även om det är mycket bättre så känns det inte bra att utsätta den för hinderbana eller långhike :/

Jag har varit ute och kollat i affärer, försökt boka hot springs som jag tillslut hittade, som sagt: svårare och dyrare när man är ensam. I efterhand kom jag på att en massage skulle varit billigare, men äh, det har jag redan fått ;).

Jag var i ganska stort behov av att ta ut pengar, och hur tror ni jag kände mig när mitt norska kort (som var det enda kortet som jag kunde ta ut pengar med första dagen i Costa Rica) "has expired"..? Men nu fungerade det nya svenska kortet! Jag blev lite skakig i några minuter där :P

Under surfningen kände jag att det gjorde ont i nedre delen av ryggen. Men jag tänkte att det är väl normalt, man ligger ju hela tiden i "Kobrans position" ;) Efteråt kände jag av det, men stretchade och gick runt på stan lite. Jag kom till hostelet och skulle hämta något ur ryggsäcken. Jag lutade mig bara ner. Det gjorde jätteont och jag kom inte tillbaka till rak rygg, den hade liksom fastnat. Det gjorde så ont att gå, men tog mig stapplande ut i korridoren för att jag skulle göra mat, och jag tänkte på hur jag skulle lyckas ta mig en våning upp till köket. Men det gick bara inte. Jag kunde inte gå. Jag andades djupt några minuter och försökte tänka lugnt, men jag tänkte mer att något kanske gått sönder, att jag vaknar upp nästa dag och inte kan röra mig :O

En i personalen gick förbi en andra gång och frågade hur det var. "Back pain", väste jag fram. Då pekade hon på en gubbe som stod bredvid och sa att han kan ryggar. Hur tur?

Han ledde mig till restaurangen där han masserade min rygg. Något upptill knakade och han trodde väl det var bra så. Sen masserade han ländryggen och jag kved och grät av smärta. Fy sjuttsiken!

Vi gick istället till en massagestudio över vägen där han brukade jobba verkade det som. Jag gick som att jag var gravid OCH gammal och tårarna rann. Jag kunde knappt lägga mig ner och tänkte igen att det här kanske är mina sista timmar som rörlig och aktiv människa. Han vred, drog, tryckte, masserade. Jag var tydligen vig och han upprepade att inget var brutet. Han visste väl inte direkt vad som var fel, men ju mer han höll på, ju bättre blev det och det började likna en ond stelhet jag hade förra hösten som jag glömt bort.

När han var klar ville han knappt ha pengar, men jag kände mig så extremt tacksam. Han fick de pengar jag hade på mig och jag nästan, bara nästan, hoppade därifrån av lättnad och glädje! Jag lagade min middag och satte mig ner. När jag sen skulle resa mig upp kom jag inte upp. Jag fick ta hjälp av armarna, sen fick jag gå hela vägen ner med hjälp av trappräcket och det hela kändes så smärtsamt och hopplöst. En i mitt rum sa att han fått så första gången han surfade och att det höll i sig en vecka tills han gick till en fysioterapeut :O. En vecka?! 

Det kändes ändå som de tyckte jag var larvig som grät, så jag tog Alvedon och gick och la mig.

 Vaknade rörlig men efter att ha suttit och väntat+ätit frukost+pratat med en pratsam amerikan så var det dags igen...Stel och smärta som attan :(

 Skippade dykningen, vilade. Googlade på ryggskott och jag tyckte det passade in :P Det känns lättare när man "vet" vad det är och kan behandla. Så jag gick ut och gick (forrfarande som en gravid tant) i 2h. Folk stannade och frågade om jag var okej, hehe. Jag tänkte att ingefära skulle hjälpa, så det köpte jag med.

Motion hjälper alltid! Och ingefära ;)

Dagen efter var jag så bra att jag kunde åka vidare! Det finns inget att göra i Bocas för en handikappad tyvärr.

Jag anlände Panama igår via buss till immigrationen. Minibuss, där prefixet mini inte står för färre säten, utan bara liten buss. Jag satt på ett halvt säte för kvinnan bredvid var så fet. Resan avslutades med båt. Första tanken om Bocas del Toro var Thailand! Inte mitt favoritland, (Thailand). Servicen är dålig, människor mer på med sälj, i affärerna går de en meter bakom en, priserna är lägre. Bocas del Toro är en region, med flera öar. Jag bor på huvudön Colon i staden Bocas del Toro ;) Den är turistig och livlig.

Jag tog ett hostel i dorm, med skön bar/lounge på soldäck vid vattnet, kök, filmrum, juicebar, fullt med folk överallt. Jag sover i ett 12-bäddar dorm med två killar som verkar snälla. Under lågsäsong är det bra att ta de största dormsen, de är billigast men är inte i närheten av fulla ;)

Jag gick runt hela resten av dagen och letade surfing och dykning. Dyrare med en person, så jag skulle komma tillbaka senare för att se om fler anmält sig. 

En Raoul stötte jag på alldeles för många gånger (litet ställe). Han kunde lära mig surfa om det blev för dyrt. Snällt! Säkert? Jadå. Men sen kom han till baren där jag bor och kunde lära mig salsa, marengue, laga mat till mig, visa mig runt... Nej tack. Alltid när man reser själv! Saknar faktiskt Linnéa. Men det är helt okej att resa ensam en kort period :) 

 Mina kläder luktar rödvin. Varför gör det det när jag hatar vin? Jag råkade ha en öppen tetra vin från lördagens utgång som jag inte kunde slänga. Så den fick följa till Panama och läcka ut i ryggsäcken. Plus att jag tvättade kläder i Cocles men på grund av vädret så torkade de inte, och här finns ingen plats att hänga upp dem på. Så att nästa gång jag packar upp (till skillnad från hostel då man rotar runt i det som ligger överst) vill jag nog bära klädnypa runt näsan...

Hur som, idag ska jag surfa!! Imorgon dyka! Tänkte snorkla också, men det tar en hel dag och det är för länge.

 

 Vädret har varit regn i två dagar, både på Costa Ricasidan och Panamasidan. Nu när jag ska vara på öppet hav börjar solen titta fram mitt på dagen.

Jag hade som sagt inte planerat att åka hit, så jag visste ingenting om landet, inte ens hur flaggan ser ut ;) Imorse skulle jag gå till dykskolan när de öppnade vid 09. Men klockan var visst 10 när jag kom dit (annan tidszon alltså)...

Åkte taxi hem med österikerskan vid 04, efter en övervägande skittråkig utgång faktiskt. Jag är lite besviken efrersom jag går ut så sällan och det brukar vara toppenbra. Vi var några stycken som var ute men jag kände mig (och var) väldigt ensam av olika skäl. Kass musik var det också så jag såg väl tondöv ut där jag försökte dansa. Men några få roliga dansstunder tar jag med i alla fall :)

Det var en perfekt bakisdag för de som var det då det öste ner regn i flera timmar. Det var lugnt i kollektivet och även jag passade på likt en sengångare att ligga kvar uppe i min våningssäng med podd i öronen, och inte fören på eftermiddagen tog jag mig segt ner och ut till köket för frukost-lunch-snacks-middag-kvällsmål (japp, allt nästan samtidigt). Vi kollade film, och jag kollade lite hostel i Panama och packade ryggan.

Imorgon drar jag vidare! Jag har trivts väldigt bra här när jag tänker efter. Skön atmosfär och ganska kul jobb. Just nu önskar jag så mycket att jag kunde fortsätta resa flera veckor till! Men jag saknar Sveriges väder och det ska bli skönt att slippa dessa j***a, osynliga myggor! 

www.workaway.com där vi hittade jobben är väldigt bra. Annonser om jobb i hela världen. Jag har redan tänkt ut min nästa resa ;)

Tillbaka till Panama. Jag minns en man i kollektivet i Sandefjord för 3 år sen som berättade om landet och visade bilder. "Ett land man måste se". Jag hade aldrig hört talas om det då, så det kändes extremt långt bort och onårbart. Nu är jag så nära. Jag vill inte åka dit bara för att kunna säga att jag varit där (eller bara för att kunna skrapa på min världskarta) men nu har jag hört så mycket bra om Bocas del Toro, så måste kolla läget när jag är i krokarna!

Sista jobbdagen målade jag och L hela entrén, så kul! Sen satt vi hela eftermiddagen med en varsin mobil, samt försökte kolla saker på SvT/tv-play. Det funkade inte så det blev en film- The age of Adelaine eller något, superbra film, värdelös eftermiddag :P

Nu helg!! Vi gick till ett närliggande Rescue Center. Väl där var det för dyrt för L. Inga kommentarer på det. Vi hyrde cyklar istället och cyklade långsamt till Manzanillo, med några stopp på några stränder. Manzanillo ligger någon mil härifrån och var mysigt. Lång strand och lite shopar, skönt folk.

Nu ikväll ska vi prova utelivet i Puerto Viejo. Det ska ju vara lite galet. Segt nu bara. Mörkret som jag alltid klagar på har lagt sig, jag är trött (sovit urdåligt senaste nätterna, bra uppladdning...), alla i kollektivet är tillbaka så svårt att förfesta. Och jag är trött, sa jag det ;) Vi har hört att man får gå ut som man är, att folk inte gör sig iordning i 3h. Passar mig utmärkt ;)

Idag fick jag kratta bland stenar. Och hälla löv över komposten. Sen skära bort döda blommor och blad med en kökskniv. Jag såg inte vilka som var döda respektive levande, men jag högg bort lite grönt här och där och sa sen att jag var klar. Sista uppgiften blev att måla tak, på entréplan, med en av tyskarna.Mycket roligare än det ovan!

Linnéa tvättade kläder med en riktigt konstig maskin som på allvar tog +3h, hon fick en utskällning också av kanadensaren då hon "snodde" en tändare från ägaren. Jag tycker kanadensaren är gullig och är duktig på att hålla ordning, hon hatar honom, hehe. 

Annars har jag gått på stranden med kameran medan L sprungit. Anledningen till att jag inte sprang var helt enkelt att jag inte ville duscha ;) Handling hann vi med också förstås. Att gå i mataffär är en av mina hobbies har jag märkt! Vissa gillar shopping av kläder, vissa gillar mat ;) 

Mer har vi inte gjort. Filosoferat om livet och resan :)

Idag jobbade jag och L ihop. Först rensning av ogräs, en av mina hat-sysselsättningar! Jag hatar jord, insekter i jorden, buskar, krattning, allt med det. Solen kom efter 2h så då fick vi istället städa en av lägenheterna som ägaren hyr ut. Lätt som en plätt va, men inte på costaricanskt vis. Primitivt, primitivt och primitivt. Jag vette sjutton om det blev renare efter att vi varit där och fixat.

Efter jobbet var vi trötta, slitna och sega. Vi masade oss i väg till mataffären <3 och stranden på andra sidan vägen. Den är som alla andra stränder vi besökt här: öde, tom, kal. Vi hade förväntat oss någon människa i alla fall, båtar, fruktstånd, vattensporter...

  Jag tänkte bada i havet för att slippa våran dusch, men icke. Jag lyckades få med mig ett lager klistersand på kroppen och säkert massa sandloppor. Denna klåda alltså!!

Jag funderar på att åka över till Bocas del Toro i Panama som är ca 2h bort. Det ska vara fina stränder som är i samma klass som Indonesien, Australien och Tahiti. Frågan är ju om jag hinner dit :P och om det är krångligt med buss/färja/visum/valuta. Sista chansen för surfing.

På kvällen bjöd tyskarna in en så kallad kompis. Han var i 60-års åldern och de satt och åt kakor och chips och pratade förhållande. Normalt.

  Det finns några här som vi inte riktigt blivit bästis med än. Så jag och L har väldigt roligt på svenska när vi måste prata av oss :) Det är väl det roligaste här. Nejdå ;) Men vi har ännu en gång hamnat lite utanför vad gäller stan. Och badrummet är för jävligt i mina ögon. Men det är så bra ändå :D

Det nya stället består av ett trevåningshus med en ägare från Italien som byggt på huset i 16 år (!!), hans kanadensiska kompis som är lite chef, ett gulligt, lugnt amerikanskt par, två unga tyskar som går ut varannan dag, en kall österrikare, alla mellan 18-33 år. Vi bor i djungeln igen, men i en mindre isolerad sådan ;) 

Vi blev runtvisade av kanadensaren som visade allt, och frågar titt som tätt om vi är okej. Inte alls som på det andra jobbet! Han var väldigt noga med att förklara renlighet, hur man städar, att man inte fick gå med skor inne, att man ska göra rent efter sig osv. Jag blev nästan irriterad på tjatet eftersom det är så självklart, men det visade sig att det inte var för alla... Som jag saknat att bo i kollektiv, hrmm. 

  Badrummet alltså! Golvet, lukten,toalettstolen, berk! Förstoppning och svettutslag inom en snar framtid känner jag. Vi sover i våningssäng med lövtunna madrasser där jag sittandes har 1 dm mellan mig och alla spindlar, men de har som tur är sattit myggnät i taket pga fallande byggskräp från ovan. Vi vaknar av "howler monkeys", de verkligen ylar!

Första dagen slapp vi jobba! Hehe. Dag två frågade kanadensaren vem av oss som ville måla och vem som ville göra trädgård. Blixtsnabbt tog jag målarjobbet, och fick måla om en dörr! Så stolt (tack pappa! Jag kanske aldrig var i garaget, men du har ändå lärt mig mycket!). Sen fick jag sitta på ett buckligt plasttak på tredje våningen och måla takbjälkar-- skakigt. L fick kratta hela gården i 4h under solen.

Det är ändå ett fritt ställe. Jobb 09-13 sen fritid. Det skulle ingå smoothies och frukost vilket inte stämde tyvärr. Vi ska försöka få börja tidigare så att vi slipper trängas när alla ska luncha samtidigt och då får mer fritid eftermiddag och mindre fritid morgon.

Vi har liftat in till Puerto Viejo. Jag har hört mig för, det kan vara för stora vågor för surfning nu :( . I alla fall, Puerto Viejo var så mysigt! En aningens större "stad" än de andra vi varit i med fler shopar, restauranger, barer. Stämningen är så bra! Det suger att det blir mörkt vid 17 här för man vill vara ute och strosa! 

  Vi missade bussen och ingen stannade och plockade upp oss så vi gick hem (woho, älskar att gå utomlands). Det stod 2 km, men tog väl nästan 1h, blixtarna lyste upp den mörka vägen. L fick panik och började springa. Jag förstod inte varför, men hon tänkte plötsligt på olika faror. I efterhand fick vi höra historier om rån och annat på just den vägen. Det blir väl att hyra cykel så att vi kan utforska stränder och komma in till och hem från Puerto Viejo snabbare.

Kollektivet frågade om vi ville med ut ikväll då det är gratis shots till tjejer. Men de ska gå 22, då har ju jag sovit i 1-2h ;) Och jobbet börjar ju 09 imorgon *tant*

De har en fruktbil (ist för glassbil) som åker runt och låter, heja Costa Rica, så smart!

  Nädå ;), men det känns som att det är första gången i mitt liv som jag har riktig semester xD det är det väl inte, men en kombination av värmen, atmosfären och hängmattan gör mig otroligt lat!

  Jag är lite orolig för nya stället där vi ska jobba. Inte för att de kanske inte har hängmatta...men ifall man inte klickar med människorna eller ifall det inte blir som vi trott igen. Inget jag brukar vara ängslig över direkt, det blir som det blir. Och ägaren har fått bra referenser, att allt är jättebra, de ska vara trevliga, familjär stämning, bra plats.  

 Vi ska hjälpa till och bygga på ett hus (lycka-till-spark tack). Det ska vara nära "stan" och stranden dit man kan ta sig till fots/med cykel, mycket runt omkring, så fritiden kan bli rolig ialla fall. Fast egentligen tror jag att det blir jättebra allting :D! Sista veckan med Linnéa om det blir som jag tänkt mig, redan?! Vad fort det gått nu! Sista veckan har vi haft det väldigt bra! Inga diskussioner, inga sura miner. Måste njuta, njuta och ha extra kul!!

Ironiskt att precis när jag skrev det så sa hon en onödig och irriterande grej hehe :P

Klockan ställdes på 06, lite seg start men vi kom iväg och gick faktiskt alla 9 km runt nationalparken och tillhörande strand. L ville vända då hon varken hade vatten, myggmedel eller pengar med. Vi fortsatte gå ändå. Vaaaarmt var det! 

  Det var en ganska liten och väldigt lättillgänglig park så man behövde ingen guide och inträdet var donation. Men en som jobbade där råkade gå före oss så vi frågade lite om djuren och han var snäll och pekade ut två ormar och två sengångare! Djuren är supersvåra att se. En orm satt i en buske och såg precis ut som en gren! Jag är stolt över att jag själv upptäckte en apa (som hade 10 apkompisar runt sig som jag först inte såg :P). 

  När parken tog slut behövde vi först gå någon kilometer till, och sen ta en buss tillbaka till Cahuita. Vi liftade istället. Någon sa att Karibiensidan inte var liftarsäker, det stämmer nog inte. Men vi är försiktiga förstås.

  Nu, och resten av eftermiddagen, blir det hängmattan igen. Jag älskar den! Möjligtvis en springtur på stranden senare, men då får L ta initiativet ;)

Betydelsen av ordet semester är våra dagar i Cahuita! Inte livligt, men levande med folk på vägarna, mysiga restauranger, hav, en fin strand i nationalparken.

Vi har ätit medelgott, strosat, hoppat i vågorna (jag), tagit en siesta på stranden (Linnéa), tagit det lugnt. Det har varit varmt och soligt, bättre väder än på västra sidan. Men idag skulle vi upp tidigt för att hikea lite, men det regnade. Costa Rica sörjer väl för Paris <3

Vi har bara legat i hängmattan. Eller några kalorier brände jag bort då jag gick och handlade. Tog sen de inhandlade chipsen och la mig i gungläge i hängmattan igen...

Några andra lade sig också i gungläge, så att säga. Våra radhus-bungalow-grannar valde att ha sex då jag och Linnéa låg en respektive två meter ifrån deras dörr.

Till något annat, jag håller på att klia sönder mig av myggbett. Det finns inte ens några mygg..! Jag kom precis på att en kompis som var i Tanzania sa när jag skulle till Asien att man ska dricka gin&tonic. Antingen mot mygg, eller malariamygg. Eller om det var något annat? Minns inte, men måste snart prova!

Snart ska vi äta. Igår åt jag restaurangmat och fick beröm för min spanska, wohoo (sa ca fem ord, men ändå). Det bli hemlagat idag för det är så tråkigt att gå på restaurang själv :(  Men jag hittade en mask i min nyköpta vitlök! Då jag är sådär lagom sugen på vitlök just nu.

San José, vulkanerna och hela mittenpartiet av landet ligger på en höjd. Där är temperaturen så behaglig! Bara om det var för en natt i San José var det skönt att slippa värmen. Så fort vi åker neråt mot "normalhöjd" så blir man matt och svetten bokstavligen rinner. Sjukt jobbigt, men nu ska vi stanna ett tag på samma ställe så vi kan packa upp badkläderna :D om inte planerna ändras så blir det Cahuita i fyra dagar.

Bussen hit stannade av okänd anledning då och då och stod stilla i kanske 20 min. Det gjorde att resan som skulle ta 4h istället tog 7h! Min massäck blev tråkig, L satt längre fram, och min radio hade inget batteri... Men nu ska vi inte åka långbuss mer!

Hostelet var för första gången inte som booking beskrivit det, men det duger väl (= gott och väl). En liten trång radhus-bungalow med utsikt över ett grustag xD Ägarna är i alla fall jättegulliga.

I Cahuita känner man karibien-rytmerna, ni vet. Inte heller ett stort ställe, bara en huvudväg med massa restauranger och havet runt hela "byn". Varenda ställe har varit litet, nästan övergivet lugnt så vi börjar undra om hela Costa Rica är så, att verkligen huvudsyftet med en resa hit är djungeln och djuren. För i Cahuita, som på de flesta ställena, finns en nationalpark och naturreservat. Eller så är det helt enkelt för att det är lågsäsong.

Efter ändå några mysiga timmar i Dominical bestämde vi oss för att åka mot Karibiensidan, med ett oundvikligt stopp i huvudstaden. Vi kände oss klara med västkusten. Vi tog bussen vid 06 (mellan 05:45-06:20 skulle den gå...) till San José. Den åkte längs hela kusten, en omväg men en fin sådan. I San José hade vi lyckats boka ett billigt men fräscht hostel mitt i smeten! Ingen ägare var där när vi kom så vi försökte checka in på spanska med städerskan :P Ett dorm för oss själva helt insektsfritt!

Eftersom vi bodde på "Drottninggatan" så gick vi och strosade där. I drygt en timme stod vi dock i en byggnad och skyddade oss mot världens oväder! Åskan dånade så högt att människor skrek, blixtar lyste upp hela kvarteret med ett långt skyfall som såg ut att aldrig ge med sig. Som sagt, drygt en timme, sen var det bra och vi kunde fortsätta fönstershoppingen. San José är egentligen den enda stora staden i Costa Rica! Där bor de flesta människorna och staden verkar ganska stor men har inte samma storstadspuls som Bangkok eller Paris ;) Men bättre än vad vi hört var den.

Vi åt ris, bönor och friterad kyckling till middag (andra restaurangmaten på resan!!). Det är Costa Ricas specialitet. Ris och bönor till allt hela dagen, även på McDonald's ;)

Följande morgon blev vi lite sena. Bussen skulle gå 10, och 9:45 tog vi en taxi mot Karibien-terminalen (som jag skrev innan så finns det ett par utspridda bussterminaler i San José). L satt och stressade chauffören, jag tänkte såklart att vi skulle ta det lugnt. Väl framme så stod folk utanför terminalen och meddelade att den ungefär är stängd (?), att det är en annan bussterminal till Karibien. Whaat?! En taxichaufför erbjöd sig att skjutsa oss dit för 4000 colones (ca 64 kr), det dubbla av vad det borde kosta. Så vi fick fort leta upp en pålitligate taxi och förklara att vi nu hade jättebråttom. L trodde inte vi skulle hinna och sa att vi borde åka tillbaka till hostelet. Men vi hann fram! Då skulle man ha köpt biljett innan, men eftersom vi varit på den terminalen förut så gick det snabbt. Men vi fick platserna nästan längst bak. Men vi hann! 

Den äckliga bagagemannen försökte tafsa. Jävla äckel! Men generellt sett är människorna snälla! De förstår ett nej, vilket de sällan gör i vissa asiatiska länder. Costa ricaner är hjälpsamma och verkar ärliga.

Vi skulle åka till stan för att vänta på bussen/ låna Internet vid 9, sena som vanligt (familjen alltså!), så jag och L hann i stort sett bara skriva till vänner och familj att vi lever, inte boka hostel. L fick (eller tog?) förresten en kram av mamman. Inte jag. 

Vi tog en buss till Palmar Norte, bytte till Dominical-bussen. Den lät något förskräckligt att man behövde öronproppar när den startade, och när den stod still vibrerade sätena så mycket att man fick en rejäl ryggmassage. Efter en kvart gick bussen sönder och vi fick efter ytterliggare en kvart byta buss. 

  När vi kom fram till Dominical var det mörkt, regnigt och vi fick rata vissa hostel för att vägen in var så geggig! Vi valde ett hostel som mamman rekommenderade oss. Nu vet vi att hon ogillar oss...

Personalen är stöddig, det ramlade ner en ödla i mitt hår, väggarna är skitiga, lakanen fläckiga, jord på tospappret, inga handdukar och sist och värst: en masksnigel i min säng! Fy f****n! Och L, som resten av världen, förstår inte min maskfobi (trots att hon själv är liiivrädd för saker). Jag höll på att dö. Nästan. Bara en natt här! Dominical som skulle bli så bra. Hostelet var riktigt billigt så jag kan lätt gå upp i pris. Men så reser jag ju inte ensam...

Önskar jag kunde sova på soffan på altan med Tuss just nu <3

Vi började dagen med att ta hand om barnen vid stranden. Det var ingen strandig strand, utan lite klippig och väldigt öde. Och varm. Ovana som vi är så brände vi oss :S. Barnen är i alla fall snälla men det ger au pair-vibbar ;) 

Sen gick vi till deras hus där pappan gjorde i ordning poolen och tog över barnen medan vi badade! De har verkligen ett fint hus och fin terass där poolen är inbyggd.

På eftermiddagen hände något spännande! Vi skulle ut och springa på stranden efter mellis men Linnéa somnade så det blev vid 16:30. Men en snabbisrunda räcker, tänkte vi. Innan skymning så skulle vi vända hem, men hittade inte uppgången o skogen! Vi visste att det var vid palmer men vi sprang fram och tillbaks men hittade inte var vi skulle upp. Överallt såg det annorlunda ut jämfört med det vi sett på dagen, och nu var det high tide. Tillslut blev det såklart ganska mörkt och vi hade ingen ficklampa och lite rädsla (panik) hann komma. Vi fick helt enkelt bara ta en väg upp i skogen, som var ännu mörkare än vid havet, och hoppas på att någon skulle bo där och veta var vi skulle! Vi sprang och sprang och vi såg ett hus! Vi rusade in och skrek "hallå, hello, hola, help us" xD

Det visade sig vara våran granne! Så det var bara 1 minut hem! Puh! Läskigt, och vi eftersvettades i en timme efteråt... Vi har ju läst i böckerna om framförallt Peninsula Osa att "if you get lost, you get really lost"...

Det blev inga krokodiler. Jag ville inte gå själv och L ville vila. Guiden sa dock att vi var välkomma tillbaka. Man blir ledsen, han verkar så ensam. 

  

Vid 12 mötte vi upp mamman i familjen, eller hon var väl 20 min sen när hon åkte förbi och meddelade att hon bara skulle lämna av några och komma tillbaka. Vi åkte mellan affärer, hennes jobb, hennes hus och vårat "strandhus", fick vakta hennes barn, träffa hennes kollega, en annan volontär, volontärens kompis, två hundar, hennes man, två föredetta volontärer, hennes granne... Mamman är den mest intensiva människa jag mött! 

Vårat hus ligger 30 min (måste vara mer) utanför (!) Puerto Jiménez. Paniken som sprider sig mer för varje minut när vi först ska handla och bunkra mat för tre till fyra dagar, åker på en grusig väg med stora vattenfyllda hål i in mot naturen, inte har wifi eller tv, har sagt att vi ska vara här ungefär två veckor... 

Första natten skulle vi bo med de föredetta volontärerna, amerikaner, som skulle berätta och förbereda oss i en liten get-together-night. Jag och L fattade det som att det skulle bli party (zzz), våran engelska har visat sig vara riktigt kass ibland. Men det blev att jag och L satt i soffan med en varsin Costa Rica-bok, och de kelade i köket. Vi förstod inte ens var vi skulle sova. Verkligen bara inkastade i allt.

Jag undrar vad vi ska göra här? Vi ska alltså bo i ett fint hus på två rum och en dusch utomhus och en strand fyra minuter bort men avskärmat från allt. Jag har inte ens en bok med, så jag hoppas de som finns i huset är bra.

  Vi ska jobba 3h per dag, mest med barnen på 3 och 1,5 år. Familjen bor fem minuter bort och jobbar inne i "stan" (finns en huvudväg och tre korsningar ungefär) med att tillverka naturliga tvålar, parfymer, body lotion.

Vi har ingen bil såklart, så nu kan vi inte kolla krokodilerna ändå :P

  Vi fick skjuts från busshållplatsen, tack gode gud! Det ösregnade och vi visste inte ens åt vilket håll vi skulle gå. Receptionisten var jättegullig och sällskapssjuk. Jag villr bara springa till duschen, Linnéa ville sova, han ville informera. Han jobbar som guide i Corcovado nationalpark.

  Vi ska förhoppningsvis följa med och mata krokodiler efter frukost (som han gått och köpt efter våra önskemål...)!! :D

Costa Ricaner- ticos, verkar väldigt vänliga och snälla!

Vi bor vid palmerna, huset och flygplanet ;)

Det blev en ligga-på-hostelet-dag igår (Alajuela). Verkligen hela dagen. Jag hann inte få liggsår, men jag var rastlös, uttråkad, less, deppig, negativ. Linnéa sov. På eftermiddagen var vi en sväng på marknad. Annars hände ingenting. Jag har höga förhoppningar om resten av tiden och idag åker vi 8h söderut till Peninsula Osa och Puerto Jiménez! Det tråkiga är att jag antagligen kommer få göra aktiviteterna som jag sett framemot själv. Men nu ska jag ställa om mig till positiv. Det känns fel att vara sur när man är på andra sidan jorden med en av sina närmaste vänner ;)

På bussen: 

Vad kul det är att åka buss! Men jag fattar inte varför jag är hungrig hela tiden. Eller jag fattar varför, men det är störande. Maten är ju som sagt dyr men jag äter bananer för glatta livet. Nu har jag köpt utsökta bananchips också! Snart får jag väl en bananförgiftning :P

Bussen är möglig, spelar dålig musik (eller ljud), vägarna är slingriga och skumpiga, inte guppiga utan som att man kör på stora gruskorn- förstå vad det durrar och låter. Linnéa mår illa och sitter bredvid en tant längst fram så jag roar mig själv några rader bort. Landskapet är fantastiskt! I början... Då satt jag som en kattunge som tittar på ett pendlande snöre. Men det har varit samma natur i 5h. Grön, tät "skog" (kallar man det skog även när träden inte är granar?), lummigt, fluffigt, buskigt, grönt. Inte många byar och hus på denna sträcka!

  Vi åker alltså San José (mitten)- Puerto Jiménez (söder på halvön i söder). När vi bytte buss i San José fick vi gå 15 minuter eftersom det finns x antal olika busstationer runt om San José, tack och lov var våran nära. Linnéa ville ta taxi, speciellt då vi helt plötsligt hamnade i världens slumkvarter något block från centrum, men taxi går emot mina principer så jag nästan tvingade henne att gå :P Dock väldigt, väldigt varmt att gå!

Nu i pausen köpte jag en dricka med en kokosnöt på. Jag tror kassören flörtade men jag förstod inte allt. Jag tycker spanskan här är annorlunda. Mindre energisk och stark än Spaniens spanska och allmänt svårförståelig. Jag har ett mål med min spanska; att jag ska förstå en diskussions innehåll på radion :) 

När jag tänker efter så läste jag aldrig på drickans innehåll, kanske jag köpte en alkohol? Den heter Piña och smakar sött. Det kanske blir en rolig bussresa igen.