friggolitenpk.blogg.se

Efter ändå några mysiga timmar i Dominical bestämde vi oss för att åka mot Karibiensidan, med ett oundvikligt stopp i huvudstaden. Vi kände oss klara med västkusten. Vi tog bussen vid 06 (mellan 05:45-06:20 skulle den gå...) till San José. Den åkte längs hela kusten, en omväg men en fin sådan. I San José hade vi lyckats boka ett billigt men fräscht hostel mitt i smeten! Ingen ägare var där när vi kom så vi försökte checka in på spanska med städerskan :P Ett dorm för oss själva helt insektsfritt!

Eftersom vi bodde på "Drottninggatan" så gick vi och strosade där. I drygt en timme stod vi dock i en byggnad och skyddade oss mot världens oväder! Åskan dånade så högt att människor skrek, blixtar lyste upp hela kvarteret med ett långt skyfall som såg ut att aldrig ge med sig. Som sagt, drygt en timme, sen var det bra och vi kunde fortsätta fönstershoppingen. San José är egentligen den enda stora staden i Costa Rica! Där bor de flesta människorna och staden verkar ganska stor men har inte samma storstadspuls som Bangkok eller Paris ;) Men bättre än vad vi hört var den.

Vi åt ris, bönor och friterad kyckling till middag (andra restaurangmaten på resan!!). Det är Costa Ricas specialitet. Ris och bönor till allt hela dagen, även på McDonald's ;)

Följande morgon blev vi lite sena. Bussen skulle gå 10, och 9:45 tog vi en taxi mot Karibien-terminalen (som jag skrev innan så finns det ett par utspridda bussterminaler i San José). L satt och stressade chauffören, jag tänkte såklart att vi skulle ta det lugnt. Väl framme så stod folk utanför terminalen och meddelade att den ungefär är stängd (?), att det är en annan bussterminal till Karibien. Whaat?! En taxichaufför erbjöd sig att skjutsa oss dit för 4000 colones (ca 64 kr), det dubbla av vad det borde kosta. Så vi fick fort leta upp en pålitligate taxi och förklara att vi nu hade jättebråttom. L trodde inte vi skulle hinna och sa att vi borde åka tillbaka till hostelet. Men vi hann fram! Då skulle man ha köpt biljett innan, men eftersom vi varit på den terminalen förut så gick det snabbt. Men vi fick platserna nästan längst bak. Men vi hann! 

Den äckliga bagagemannen försökte tafsa. Jävla äckel! Men generellt sett är människorna snälla! De förstår ett nej, vilket de sällan gör i vissa asiatiska länder. Costa ricaner är hjälpsamma och verkar ärliga.