Läskig springtur på stranden
Vi började dagen med att ta hand om barnen vid stranden. Det var ingen strandig strand, utan lite klippig och väldigt öde. Och varm. Ovana som vi är så brände vi oss :S. Barnen är i alla fall snälla men det ger au pair-vibbar ;)
Sen gick vi till deras hus där pappan gjorde i ordning poolen och tog över barnen medan vi badade! De har verkligen ett fint hus och fin terass där poolen är inbyggd.
På eftermiddagen hände något spännande! Vi skulle ut och springa på stranden efter mellis men Linnéa somnade så det blev vid 16:30. Men en snabbisrunda räcker, tänkte vi. Innan skymning så skulle vi vända hem, men hittade inte uppgången o skogen! Vi visste att det var vid palmer men vi sprang fram och tillbaks men hittade inte var vi skulle upp. Överallt såg det annorlunda ut jämfört med det vi sett på dagen, och nu var det high tide. Tillslut blev det såklart ganska mörkt och vi hade ingen ficklampa och lite rädsla (panik) hann komma. Vi fick helt enkelt bara ta en väg upp i skogen, som var ännu mörkare än vid havet, och hoppas på att någon skulle bo där och veta var vi skulle! Vi sprang och sprang och vi såg ett hus! Vi rusade in och skrek "hallå, hello, hola, help us" xD
Det visade sig vara våran granne! Så det var bara 1 minut hem! Puh! Läskigt, och vi eftersvettades i en timme efteråt... Vi har ju läst i böckerna om framförallt Peninsula Osa att "if you get lost, you get really lost"...
